måndag 19 maj 2014

Stora klungor på cykelbanor, vad i H.

Hände mig något häromdagen då jag provade lite intervallkörning, låg lugnt i ca 20km/h så hör jag först ljudet från en massa racers, la mig åt höger på cykelbanan.
UR SPÅR skriker ledaren nästan rakt i örat på mig och de idioterna ligger 3-4 i bredd.
Va f*n skall man kliva av helt eller?
Efter som jag är en medelålders gubbe så slutade jag tänka mer på det och intervallade vidare..
När jag kommer ca 1-1,5km längre fram så ser jag en äldre herre (Torsten, tror jag han hette) plocka upp livsmedel från sin trasiga matkasse. Han såg stirrig ut så jag saktade ner och frågade om allt var väl.
- Nja, en lymmel skrek något, sen kom en massa reklampelare med bockastyren...och någon av dessa lyckades riva sönder min matkasse...

Eftersom jag alltid av någon konstig anledning släpar runt på en plastpåse i min ryggsäck så kunde vi ju lösa en del av problemet.

Jag fortsätter min cykling och "Torsten" sin, han tackade, men såg lite skärrad ut.
Efter ca 25km så sätter jag mig och fikar, läser nya numret av Bicycle och bara njuter men tänker på "Torsten" och om de kört så han åkt omkull, hade de inte stannat då heller?

Vänder tillbaka hemåt i en trevlig fart för mig, runt 30kmh och vad hör jag då?

UR SPÅR!
Jag ligger långt åt höger och ökar farten, när jag hör en av de längs bak i klungan säga:
-Denna gubben har ju i alla fall en ryggsäck och ingen j*vla matkasse på styret.
Mitt blodtryck stiger, kadensen stiger och mitt vett försvinner, av från cykelvägen och ut på bilvägen, trampar som en idiot förbi gänget sen upp på cykelbanan igen och stannar 50-75m framför dem på tvären och höjer högerarmen och skriker STOPP STANNA - och de stannar, de blev väl rädda för mig, illröd i plytet, Hitlerhälsning och järncykel.
"Gruppledaren" undrade vad som pågick och jag berättade historien. Nu blev han förbannad.. men inte på mig utan att ingen sagt till honom om detta men längst bak hördes en röst.
- Det var jag pappa.... Far och son kom i en härlig diskussion, jag bar njöt.
Pappan frågade om jag visste var mannen bodde men jag såg bara vilken väg han tog.
- Vill du visa oss? sa pappan
Jag, fadern och den livrädde sonen cyklade iväg skälva medan Klungan av "reklampelare" fortsatte i ett led själva. Ett led.
Vi hittade "Torsten" rätt fort för hans cykel stod på garageuppfarten och så även mannen ifråga.

Cyklistledaren och hans son gick fram om talade med "Torsten" och helt plötsligt hör jag:
-1500 spänn annars jävlar.
Grabben far iväg mot bankomaten och gubben skrattar.
När väl grabben kommer tillbaka med pengarna så sitter "Torsten", Pappan och jag och dricker kaffe och skrattar.
-Här är de utlovade pengarna, herrn, jag ber om ursäkt.

"Torsten" frågar om han lärt sig något med barsk röst.
- ja, svarar grabben svagt.
- Bra, behåll pengarna och ta en kopp kaffe, grabbhalva. säger "Torsten".
Allt gick bra denna gång och "Torsten" berättade om sina cykelresor på 50-talet till Italien och Frankrike.
Men det är en annan historia...
//m

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet, suveränt agerat! Utsåg ditt inlägg som gårdagens inlägg bland alla inlägg som skrevs. All heder åt dig

    Läs vad jag skrev här: http://cykelbloggar.se/vilka-fick-mest-besok-igar-fran-cykelbloggar/

    Med vänlig hälsning
    Fritz

    SvaraRadera
  2. Suveränt! Mer cykelhjältar behövs.

    SvaraRadera